carohime

Hej!

Idag är det söndag, älskade söndag! Varför är du mest fylld med läxor för mig att göra dock? Det är inte lika lyckobringande som till exempel choklad.

Nej, läxorna är inte så farliga, förrutom att jag fattar noll när det kommer till matten. Det e helt sjukt! Jag kan inte göra typ en enda uppgift! Jag kommer få så himla mkt G...

Aja, inget så uber kul händer just nu. Förrutom att Medea va asbra! Läs den:)

Jag ska börja dansa igen:D:D:D:D:D!

Så, Ciao!

Lejonet och musen

Ett stort lejon fångade en mus som han just skulle äta upp. "Ät inte upp mig", bad musen, "jag är så liten så du blir inte ett dugg mätt ändå. Om du låter mig gå ska jag göra dig en gentjänst en dag".
Lejonet tyckte detta var lustigt, han skrattade och lät musen gå.
En tid senare fastnade lejonet i ett nät som jägarna hade satt upp för att fånga honom. Han kämpade och kämpade men repen drogs bara åt alltmer. Då kom musen förbi och såg hur det stod till med lejonet. "Ligg bara stilla", sa musen, "så ska jag gnaga av repen så att du blir fri".

"Även små vänner är värdefulla"

God kväll mina kära läsare!

Idag på svenskan så pratade vi om fabler och gammla sagor. Jag är lite av en nörd när det kommer till gammla folksagor och barnböcker. Jag hittade en verison av "Råttfångaren från Hameln". Den är läskig och jag vet att detta antagligen inte är orginalversionen, men den får en ändå att rysa. 



Sagan om Råttfångaren

Året var 1284, när en märklig man syntes till i Hameln. Iförd en brokig rock i mångskiftande färger utgav han sig för att vara råttfångare. Han lovade att mot en viss summa pengar befria staden från alla möss och råttor. Borgarna lovade honom lön för mödan, och råttfångaren tog fram sin flöjt och spelade. Strax kom mössen och råttorna fram ur sina gömslen och samlades kring honom. När han trodde att ingen hade dröjt sig kvar lämnade han staden och vadade ut i Weserfloden. Hela hopen följde honom, föll i vattnet och drunknade. När borgarna såg att plågan hade tagits ifrån dem, ångrade de sig och nekade mannen den utlovade belöningen, så att han, bitter till mods, gick sin väg. Den 26. juni emellertid kom han tillbaka, denna gång i en jägares skepnad med ett skräckinjagande ansikte och en underlig röd hatt, och lät, medan alla vuxna var församlade i kyrkan, återigen ljuda flöjten i gränderna. Denna gång var det inga möss och råttor som kom, utan istället barn i stora skaror, pojkar och flickor från fyra år och uppåt. Dessa ledde han, hela tiden spelande på sin flöjt, genom den östra
stadsporten ut till ett berg, där han försvann och barnen med honom. Endast två barn kom tillbaka tack vare att de hade varit något sena; men ett var blind och kunde därför inte utpeka platsen, det andra stumt, oförmöget att berätta. En liten gosse, som hade vänt hemåt för att hämta sin rock, hade undgått missödet. Somliga berättade att barnen hade förts in i en grotta och först i Siebenbürgen åter sett dagens ljus. Allt som allt gick 130 barn förlorade.
(enligt bröderna Grimms ”Tyska sagor”)

Koka ägg

Vi låg ompysslade och varma under beskydd av mamma. Inget störde oss och vi var alldeles lugna och rofyllda.

Pecki, min bror, började nynna på en liten visa han hittat på. Jag lyssnade och bestämde mig för att jag tyckte om melodin.

Mamma rörde lite på sig och jag och Pecki gneds mot varandra. Det kändes genast obehagligt och jag rös. Pecki gav också ifrån sig ett ogillande ljud.

Plötsligt försvann mamma och jag kände hur jag svävade i luften och hur jag sedan pressades mot en okänd yta. Pecki var snart vid min sida. Det lugnade mig för en sekund. Mamma skulle säkert också ansluta sig till oss snart.

Pecki började nynna på en ny, hemsk melodi. Den kändes obehaglig och jag bestämde mig för att jag inte gillade den.

Nu rörde allting på sig och jag blev snabbt kallare. Var är mamma? Jag ville fråga Pecki men han bara nynnade på sin melodi.

Jag kände små smekningar av kall luft snudda vid mitt skal, kring de ställen där den underligga ytan inte omslöt mig helt.

Var var mamma? Hon skulle säkert komma snart. Hon måste. Jag var kall och Pecki också. Varför nynnade Pecki på den dumma melodin? Var han inte rädd?

Nu slutade marken röra på sig. Nu skulle jag få vara hos mamma igen. Jag var säker på det. Hon skulle pyssla om mig och värma både mig och Pecki.

Utan att jag märkte det föll jag. När jag upptäckte vad som hände och hur varmt det genast blev gav jag till ett skrik. Jag kunde höra Pecki sluta sjunga. Jag kände en flytande, för varm, alldeles för varm, substans runt om mig. Det blev bara varmare och varmare.

Jag försökte skrika, röra på mig, rulla bort från det varma. Pecki rörde på sig och stötte till mitt skal flera gånger. Han fanns bredvid mig. Det fick mig att slappna av.

Allt var skönt nu, värmen var borta. Jag och Pecki betraktade våra kroppar lyftas upp ur den varma substansen av ett skinande föremål.

Pecki började nynna på en lycklig melodi. Jag bestämde mig för att jag gillade den.

Vi vände oss båda mot ljuset och även jag började nynna på Peckis melodi. Vi var tillsammans och allt var bra. Jag undrade bara var mamma befann sig…

Av: Caroline Ekström-Sotto

Hej hej!

Totalt kaos idag altså! Jag kom till skolan, fullt inställd på att gå samhäll samhäll. Jag fick lite så panik när jag satt i klassrummet och lyssnade till mina två klassföreståndare snacka. Jag mådde psykisk dåligt. Jag kände bara: nej, nej, nej (för alla er som sett en viss informations video om sex).

Jag följde iallafall med Mademoiselle när hon skulle byta iV-val och kom på att jag oxå borde göra det. Så jag bytte ut socialkunskap mot dun dun dun...Japanska! Fast det är inte helt säkert än. Och när jag senare stöter ihop med Bff så övertalar hon och mademoiselle mig att byta från samhäll samhäll till samhäll språk.

Om jag lyckas byta så ska jag läsa sex språk. SEX! SEX! Förhoppningsvis så ska jag altså läsa latin, svenska, engelska, japanska, tyska och franska. Önska mig lycka till säger jag bara!

De enda andra ämnena jag ska läsa är: idrott, litterär gestaltning och matte b.  Jag är död...

Arrivedecci! (ups, italienska, alla språk snurrar i huvet på mig)